Vi har under 8 Månader arbetat med re-make av kläder och lärt oss mer om varför det är så bra att återanvända kläder på grund av hur mycket industrin tär på naturen, del på plats, men även eftersom att kläderna mestadels tillverkas i länder långt bort från där de slutligen säljs och därför måste fraktas över halva jordklotet. Dessutom är textilindustrin väldigt tuff att jobba inom, och det är oftast en sista utväg om man inte har något annat jobb att försörja sig på. Vi har själva blivit övertygande om hur mycket bättre, men även roligare det är att handla på second-hand, men även att det finns så mycket möjligheter i de kläder vi själva inte använder, och att de efter lite arbete kan göras om så att man kan fortsätta använda dem, eller skänkas bort till välgörenhet. Vi har också hittat att det finns kläder att köpa i Sverige som är gjorda av ekologisk bomull, vilket är otroligt mycket bättre än att köpa vanlig bomull. Vi har lärt oss enormt mycket, haft kul under tiden och vi nu sprida vidare den kunskapen vi fått när vi arbetat med vårt projektarbete så att fler kan börja handla för en bättre framtid inom textilindustrin.
Hållbar utveckling
Vi går på NVSP-programmet, och det gemensamma temat för vår klass var hållbar utveckling, och vi kände att re-make var både något som var kul att jobba med och som leder till en hållbar utveckling på flera olika sätt.
Begreppet Hållbar utveckling presenterades med en rapport som FN gjort som heter "Vår gemensamma framtid" från år 1987. Hållbar utveckling beskrevs då som ”… tillgodose dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov”. Det finns tre grundstenar i begreppet och dessa tre är ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet och alla dessa gynnas av att människor köper kläder och andra saker i andra hand.[1]
Hållbar utveckling
Vi går på NVSP-programmet, och det gemensamma temat för vår klass var hållbar utveckling, och vi kände att re-make var både något som var kul att jobba med och som leder till en hållbar utveckling på flera olika sätt.
Begreppet Hållbar utveckling presenterades med en rapport som FN gjort som heter "Vår gemensamma framtid" från år 1987. Hållbar utveckling beskrevs då som ”… tillgodose dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov”. Det finns tre grundstenar i begreppet och dessa tre är ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet och alla dessa gynnas av att människor köper kläder och andra saker i andra hand.[1]
Social hållbarhet
Flera olika organisationer som har second hand-affärer (t.ex. myrorna) sysselsätter personer som tidigare har haft svårigheter inom arbetslivet, för att de ska få hjälp att komma ut på arbetsmarknaden. På detta sätt får personen i fråga en arbetspraktik och därmed även arbetsträning. Myrorna erbjuder 1500 platser till olika människor som är i behov av arbetsträning på olika vis.[2] Det kan till exempel vara personer som är på rehabilitering från t.ex. alkohol och droger, personer med bristande språkkunskaper eller personer som haft andra problem med att skaffa ett jobb. I och med att en person har ett jobb så stärks även självförtroendet och självkänslan då personen känner sig behövd vilket är väldigt nyttigt för varje människa.
Förutom den hållbara utveckling som organisationernas arbete, så har vi även jobbat med att se en lösning för att stärka denna även i länderna där de flesta kläderna är tillverkade. Sociala hållbarheten beskrevs av samhällsforskaren Christer Sanne, som ett samhälles förmåga att
Förutom den hållbara utveckling som organisationernas arbete, så har vi även jobbat med att se en lösning för att stärka denna även i länderna där de flesta kläderna är tillverkade. Sociala hållbarheten beskrevs av samhällsforskaren Christer Sanne, som ett samhälles förmåga att
"fortgå, att reproducera sig och lösa kriser". För att ett samhälle ska fungera anser vi att det krävs att invånarna har ett arbete som de kan försörja sig på och må bra av. Problemen när det gäller detta inom textilindustrin kommer vi till senare i arbetet.
Ekologisk hållbarhet
Det behövs inte lika mycket naturresurser om man återanvänder ett plagg som när man skapar ett nytt plagg. Till exempel så krävs upp till ca 30000 liter vatten bara till att framställa ett kilo bomull.[3] Trots den stora vattenåtgången så är det länder där inte ens alla människor har tillgång till rent vatten som står för en stor del av bomullsframställningen. I Mali så är det bara 56 % av befolkningen som har tillgång till rent vatten men ändå så har Mali bomull som en av sina största och viktigaste exporter.[4] Det går även åt 230000 ton mindre koldioxid om man köper ett plagg second hand istället för att nyproducera samma plagg, detta är lika mycket som 88 000 personbilar släpper ut på ett år. Man sparar alltså väldigt mycket på miljön och jordens resurser på att handla second hand.[5]
Det är i nuläget väldigt svårt att göra miljömedvetna val när man handlar kläder eftersom klädkedjorna varken ställer krav på sina leverantörer eller upplyser kunden om tillverkningens påverkan. Kraven på miljövänliga varor, inte bara inom textilbranshen, ökar ständigt eftersom det är "inne" att tänka miljövänligt, och det kommer förhoppningsvis att bli lättare i framtiden att göra medvetna val. Dock, så kommer det att så som länge företag fortsätter att ha en låg standard gällande miljöpåverkan vara överlägset bättre att handla på second-hand och att använda sig av re-make ur miljösynpunkt.
Mer om miljöpåverkan som textilindustrin har finns längre ned i arbetet.
Mer om miljöpåverkan som textilindustrin har finns längre ned i arbetet.
Ekonomisk hållbarhet
Flera av de olika organisationer som har second hand-affärer skänker överskottet som de får in till behövande, vilket till exempel leder till att fattiga länder kan bygga upp sin ekonomi och att privatpersoner kan lyckas komma på fötter igen efter en tid i fattigdom.
Myrorna (frälsningsarmén) har flera olika saker som deras pengar går till. Bland annat håller de i olika sociala aktiviteter så som kollon för barn på sommaren, härbärgen för de hemlösa och arbetsmöjligheter för handikappade. De arbetar även mycket för de som har det svårt socialt i samhället, till exempel missbrukare, handikappade eller hemlösa. Detta bidrar till den sociala hållbarheten i landet.[6]
Erikshjälpens överskottspengar går som bidrag till tre olika länder – Moldavien, Kambodja och Burkina Faso. Pengarna används bland annat till att ge barn och ungdomar undervisning, vård, resurser för att lära ut odlingsmetoder och ger dem bättre tillgång till rent vatten.[7]
Röda korset hjälper oftast till vid katastrofsituationer såsom naturkatastrofer och liknande, men andra saker som de också engagerar sig i är att gräva brunnar för att folket ska få rent vatten och undervising inom hygien för att förebygga sjukdomar som är vanliga i u-länder.[8]
Förutom de pengar som skänks av dem som vi nämnt ovan, så finns det organisationer som på andra sätt arbetar för en långvarig förbättring av situationen för folk som har det svårt. Att uppnå en ekonomisk hållbarhet är inte bara ett problem i krisområden, utan det gäller även att alla människor har ett jobb som de kan leva på.
Textilfabrikernas länder
Sverige hade en väldigt stor klädindustri för omkring 50 år sedan men när de arbetandes löner höjdes mer och mer efterhand så flyttades fabrikerna till länder där lönen kunde pressas ned. Alla människor måste ha pengar för att kunna leva och i fattigare länder tvingas många att jobba på textilfabrikerna med dåliga löner och villkor för att det inte finns några andra jobb att få.[9]
De allra flesta kläder som säljs i Sverige är tillverkade i fattiga länder, främst i Asien. Arbetare på textilfabrikerna jobbar inte sällan under dåliga förhållanden, vilket är anledningen till att kläderna kan säljas så pass billigt i Sverige. På grund av fattigdomen och den höga arbetslösheten i flera av dessa länder kan företagen pressa ner lönerna till undermåliga eftersom arbetarna behöver ett jobb för att överleva och försörja sin familj, och om de protesterar finns det många andra människor som företaget kan välja att anställa istället för de som klagar. En viktig anledning till varför det fortsätter vara så som det är idag är att det på många ställen finns förbud mot att engagera sig fackligt, och därigenom blir det omöjligt för arbetarna att stå upp mot arbetsgivaren utan att riskera att förlora jobbet. Många fabriker ligger i så kallade ekonomiska frizoner där företagen till exempel slipper betala skatt, får fri in-, och utförsel av varor, och andra förmåner så som fri tillgång till vatten och infrastruktur.[10] Det finns en internationell organisation som kämpar för att förbättra dagens omständigheter inom klädindustrin, International Textile Garment & Leather Worker’s, Federation, ITGLWF.[11]
Den största textilexportören till Sverige är Kina, men andra stora exportörer är till exempel Bangladesh och Indien.[12] Kina och Indien är lägre medelinkomstländer och Bangladesh är ett låginkomstland. Dessa länder har ett BNP per invånare på ungefär 1100 och nedåt med undantag för Kina som har ca 7700, medan Sverige har runt 35000[13], vilket gör det tydligt att de länder som exporterar kläder och textil till västvärlden är betydligt fattigare än oss.
Kina är ett land vars ekonomi ständigt växer, och de tros ha gått om USA inom några årtionden. Även om Kinas ökade välstånd avspeglar sig även inom folkets levnadsstandard genom ökad läskunnighet och förväntad livslängd så finns det fortfarande stora problem gällande de mänskliga rättigheterna i landet. Det står i landets konstitution att alla invånare har rätten till bland annat yttrandefrihet, tryckfrihet, allmän rösträtt, äganderätt och religionsfrihet, men detta avspeglas inte i verkligheten. Särskilt framstående är censuren inom media, och Kina blev rankad som nummer 159 av 167 nationer år 2005 av World Press Freedom Index.[14] Det finns heller ingen politisk frihet överhuvudtaget, Kina har sämsta betyg enligt globalis, och regeringen har slagit ner ett stort antal demonstrationer och de har en strikt ”enbarnspolitik” för att hålla befolkningsökningen nere och framtvingar genom de ofrivilliga steriliseringar och aborter.[15] Avsaknaden av yttrandefrihet är något vi ser inom textilindustri genom förbudet mot facklig organisation och anställningsskydd.
Bangladesh är ett väldigt fattigt land, vilket till stor del beror på den stora befolkningen, landet är det sjunde mest överbefolkade i världen. Dessutom är Bangladesh väldigt olycksdrabbat och har flera stora översvämningar per år. Förutom jordbruk är textilindustrin det område där flest människor arbetar, omkring 3,5 miljoner arbetare i 4500 fabriker, och textilen står för 80 % av landets export. Det har under det senaste året pågått stora demonstationer mot de låga lönerna i fabrikerna och under förra året höjdes minimilönen från ca 180 svenska kronor i månaden till 320 kronor.[16]
I Indien är fortfarande mer än hälften av befolkningen sysselsatta inom jordbruket, men även textilindustrin är stor i landet. År 2010 sändes en dokumentär av svt:s uppdrag granskning där man besökte ett textilindustriområde vid namn Panipat. Förutom de dåliga lönerna, det existerande barnarbetet bland kastlösa barn och förtrycket av arbetarna är fabriseringen även rent av farligt för både människa och natur på grund av kemikalier. Färgningen sker utan skyddsutrustning trots att farliga ämnen används, bland annat klor och syra, och det bildas även frätande saltsyra under produktionen. Även naturen skadas, och den det skadar i sin tur även människorna på ytterligare plan genom att grundvattnet blir förerenat. Anledningen till att fabrikerna inte gör någonting åt saken är att företagen man levererar åt inte ställer krav på försiktighet med kemikalier. Även om det är möjligt att bedriva facklig organisering i Indien så är det inte tillräckligt för att göra förändring, det krävs helt enkelt att klädkedjorna tar sitt ansvar för att det ska ske förbättring.
Ekonomiska frizoner
En ekonomisk frizon är ett område där övriga lagar gällande handel och rättigheter för arbetarna inte gäller. Dessa är ofta inhägnade, med flera hundra fabriker på samma ställe och utan insyn från media och omvärlden. Det finns idag omkring 2700 så kallade ekonomiska frizoner runt om i världen, som tillsammans innefattar ca 43 miljoner arbetare. De allra flesta ligger i Asien och Centralamerika, men de förekommer även i övriga världsdelar, och inom Europa finns ett 50-tal ekonomiska frizoner.[17] Frizonerna finns för att locka utländska investerare att placera sina företag där, och för att göra dessa områden attraktiva har regeringarna bestämt att landets ekonomiska politik inte ska gälla fullt ut inom områdena. Framförallt erbjuds företagen att slippa betala skatter och avgifter, men det görs även undantag när det gäller arbetsvillkor och miljöskydd. Organisationen ITGLWF har ett program som de driver för att förbättra situationen i de ekonomiska frizonerna. Punkterna som står på ITGLWF:s hemsida är följande:
• continue to promote awareness of international standards concerning trade union rights among all parties involved in Free Trade Zones.
• continue to implement a coordinated organising and global solidarity strategy involving indepth research and based on strategic pressure on targeted Free Trade Zone companies.
• encourage governments to integrate Free Trade Zones into their national economies, ensuring that national labour and social legislation is respected.
• support pressure on governments to enter into detailed tripartite consultations before the establishment of any further Free Trade Zones, and to create tripartite advisory committees on industrial relations as an integral part of FTZ management structures.
• encourage the government of exporting countries to cooperate at regional level in establishing and adhering to international minimum standards in all parts of their countries, including Free Trade Zoner.
Huvudinnehållet i dessa handlar om att de lagar landet har ska gälla även i frizonerna, öka medvetenheten om fackliga rättigheter, sätta press på företag som befinner sig i zonerna, men även sätta press på regeringarna när det gäller skapandet av nya frizoner och uppmuntra regeringarna att upprätta och följa internationell minimistandard i hela landet.
Facklig organisering
I kina är det totalt förbjudet att bedriva facklig verksamhet, såvida det inte är i fackförbundet som är finansierat av staten, vilket inte ger den önskade effekten på grund av att det är kontrollerat av regeringen. Även i de länder det där är lagligt kan det vara problematiskt att organisera sig genom att arbetsgivaren kan förbjuda verksamhet trots att lagen tillåter det.[19] Anledningen till att detta är ett sådant stort problem är att för att kunna påverka sin arbetssituation som arbetare är facklig organisation den enda vägen. Även om möjligheterna till att bedriva facklig organisering på många ställen är minimala, så organiserar sig arbetare i något mindre ordnade former till exempel för att protestera mot att de höjda minimilönerna i Bangladesh inte efterföljs av textilfabrikerna.[20] FN har ett organ som arbetar för fackliga rättigheter och arbetsstandarder i världen, International Labour Organization, ILO.[21]
Kvinnor
Ungefär 80 % av dem som jobbar inom textilindustrin är kvinnor, och sexuella trakasserier på arbetsplatsen är inte ovanliga. Det är svårt att veta hur omfattande detta är eftersom det sker i det dolda och för att de som är utsatta sällan pratar om det på grund av skam och rädsla att förlora jobbet.[22] Det finns i Bangladesh ett känt talesätt som lyder följade, "Har du tur blir du prostituerad, har du otur blir du en textilarbetare", vilket tydligt visar kvinnors utsatta situation inom industrin. Enligt en källa betalar Wall-mart ut en pund om dagen till arbetarna på sina fabriker i Bangladesh, och detta motsvarar endast ca. 25% av de grunliga levnadskostanderna är för en familj i Bangladesh. Anledningen till varför det oftast är kvinnor som arbetar i fabrikerna kan vara att det är mycket svårare för en kvinna än för en man att skaffa sig ett jobb. Jobben i textilfabriker som uppenbarligen rankas som det värsta, är det som kvinnorna då får nöja sig med. Arbetdagarna är långa och eftersom det även i princip är kvinnans hela ansvar att ta hand om hemmet och familjen blir det en dubbel börda när hon har ett krävande jobb vid sidan om, men detta är nödvändigt för att ha pengar till att överleva.
Barnarbete
Barnarbete inom textilfabriker har varit mycket vanligare för en tid sedan, men sedan konsumenterna har börjat sätta krav på företagen, bland annat Nike och H&M, har andelen barnarbetare minskat enormt. År 2005 var ca 46 % av alla arbetare inom textilindustrin barn i Bangladesh, men tack vare ett gemensamt projekt mellan ILO och Unicef mot barnarbete har andelen sjunkit till nästan 0 %. ILO:s specifika program mot barnarbete heter International Programme on the Elimination of Child Labour, IPEC.
Miljöpåverkan
Bomullstillverkning påverkar miljön mycket genom konstgödsling, bekämpningsmedel och konstbevattning. Det går åt ca 100 liter vatten att tillverka ett par jeans. Odlingsmarker blir förstörda av kemikalierna man tillför jorden genom konstgödsling och bekämpningsmedel, bland annat på grund av för höga halter av metaller i jorden. Förutom att man tillför onaturliga ämnen till jorden genom konstgödsling så är det även mer ekonomiskt att använda naturligt gödsel så som kompost.
Bomullsodlingar brukar besprutas med bekämpningsmedel framförallt för att undvika skadedjur, ca 3-7 gånger mer än till exempel majs, ris eller vete. Enligt WTO dör varje år runt 40000 jordbruksarbetare per år på grund av kemikalier i bekämpningsmedel. 99 % av dessa dödsfall sker i utvecklingsländer, vilket beror på att bomullsodlarna är tvungna att köpa dyra, farliga bekämpningsmedel. Förutom påverkan på arbetare och direkt på marken som odlas, påverkas även vattendrag och större markområden på grund av spridning av kemikalierna.
Konstbevattningens baksidor är brist på vatten för befolkningen och försumpning och försaltade vattenområden. Ett bra exempel på detta är Aralsjön som en gång varit världens största sjö, men nu endast har kvar 15 % av sin yta och är två gånger saltare än havsvatten.
Ekologisk bomullsodling, då man endast använder gödsel från djur och använder rensning och samodling av grödor för att locka skadeinsekter växer ständigt, men detta är framförallt i rikare länder så som USA och Egypten. Trots den växande efterfrågan och framväxten av ekologiskt odlad bomull är endast ca 5 % av all bomull ekologisk i nuläget. H&M är ett exempel på en affär som gradvis börjar övergå till ekologisk bomull, det finns i nuläget ca 100 plagg av 100% ekologisk bomull och dessa är märkta med ”organic cotton”. De vill genom detta inte bara ändra sin egen produktion, utan också framförallt hjälpa till att öka efterfrågan på ekologisk bomull och därigenom motivera till ytterligare byten från att odla konventionell bomull till att odla ekologisk. Även fast H&M inte har någon laglig skyldighet att engagera sig i arbetsvillkoren på sina fabriker, så gör H&M det. De har kontinuerliga möten med ledningen för fabrikerna och besöker fabriksområdet och så vidare. Detta är något som alla affärer borde göra av moraliska skäl.
Det finns många andra organisationer som engagerar sig mycket i att arbetsförhållandena och miljövilkoren följs på ett bra och korrekt sätt och vi har valt att presentera fyra olika organisationer. Dessa arbetar hårt för att säkerställa att fabrikerna som fått deras certifikat har absolut ekologisk bomull (>95%) och att arbetarna i fabriker får högre minimilöner samt bra arbetsvillkor. Ser man något av dessa fyra märken så vet man att bomullen är framställd på ett bra sätt.
EKO Sustainable Textile satsar på att miljöpåverkan ska vara så liten som möjligt och ser till att detta följs genom att göra många genomgående kontroller, de måste även följa EU's direktiv om ekologisk odling.
Soil Association Organic Standards produkter får inte på något sätt vara skadliga för miljön eller människan och varje del i produkten måste kunna spåras och visas vara helt ekologiska. Denna märkning kan du hitta på såväl textilier som livsmedel och hygienartiklar.
Global Organic Textile Standard satsar på att textilierna ska innehålla minst 95% ekologiska fibrer, även här följs detta upp genom noggranna kontroller.[23]
Fair Trade ser till att arbetarna har det bra, att inga barn arbetar samt att det är jämställt mellan män och kvinnor. De arbetar alltså för att arbetarna ska ha det så bra som möjligt men de arbetar även för ekologi och miljö. Det finns väldigt många matprodukter som är märkta med Fair Trade men även t.ex. bomull, blommor och vin.[24]
Varför kan det se ut som det gör idag?
Lönerna
Företagen har bevisligen bara ett intresse, de vill göra så stor vinst som möjligt och man flyttar då sina fabriker utomlands där lönerna kan pressas ned. Anledningen till att man kan ha så låga löner är att människorna i de fattiga länderna inte har något annat val än att ta dessa jobb. Man måste ha en inkomst för att kunna försörja sin familj och textilindustrin, som visserligen är den sista utvägen, blir dock även den enda för många. Man kan även fråga sig varför ledarna i dessa länder accepterar detta, men de utländska investerarna har kommit att bli oumbärliga i landens ekonomi, och eftersom att folket trots allt behöver dessa jobb kan man inte bara förbjuda fabrikerna. Det blir även svårt för landet att kräva högre löner, för man är då rädd att företaget ska flytta sina fabriker till ett annat land som inte ställer samma krav. Antagligen finns det vissa ledare som bara intresserar sig för landets ekonomi, men vi tror att ett förbud mot utländska investerare som erbjuder alltför låga löner, inte heller skulle beslutas av en ledare som bryr sig om sitt folks välmående, eftersom det bara skulle göra saken värre.
Arbetsförhållandena
Precis som när det gäller lönerna så är det vanligt att arbetaren inte vågar protestera mot de dåliga förhållandena för att han eller hon är rädd att då förlora sitt jobb. Man kan heller inte organisera sig fackligt i vissa länder, och det finns då inget arbetarna kan göra för att påverka sin situation i arbetslivet. Även om företagen som köper in de färdiga kläderna ställer vissa krav på textilfabrikerna, så har dessa fabriker i sin tur inga liknande krav på sina underleverantörer. På så sätt kan företag ändå ”slippa undan” de krav som ställs.
Kvinnornas situation
Anledningen till varför just sexuella trakasserier är ett sådant svårt problem att hantera är att det sker i det fördolda och ofta är kopplat till skam till skillnad mot till exempel en låg lön. Inte heller här lönar det sig att protestera som ensam individ, och ett förbud skulle förmodligen inte göra någon nytta då det redan innan sker i hemlighet. Dock skulle en god facklig organisering kunna hjälpa genom att man tar hand om varandra, har bättre kontroller och stöd för kvinnor som blir utsatta för detta.
Barnarbete
Just denna punkt har förbättrats genom krav från företagen, och är ett bevis på att krav från konsumenten faktiskt lönar sig, det går att göra skillnad. Barnarbete har inom textilindustrin därför minskat enormt. Varför barnarbete överhuvudtaget har kunnat existera så länge, och fortfarande gör på vissa ställen är för ett förbud inte mot det skulle skada mer än vad det ger till en början. I vissa familjer måste barnen arbeta för att familjen ska kunna överleva, och att förbjuda barnarbete utan att öppna andra möjligheter för familjen att försörja sig, till exempel något så enkelt som att ge föräldrarna högre löner, skulle endast skada mer än det skulle ge. Självklart måste ett förbud införas i sinom tid, men det är en utveckling som vi anser måste ske gradvis under en längre tid.
Varför låter vi som konsumenter detta ske?
Alla vill väl köpa billiga kläder, det är inte så svårt att förstå. Man köper helst det billigaste linnet och man tänker inte på att det kanske har sytts av en fattig indisk kvinna som jobbar 20 timmar om dagen för att få ekonomin att gå ihop, på en icke-ergonomisk arbetsplats där hon blir sexuellt trakasserad av sin chef. Det är klart att man inte tänker på det, när man inte vet vem som har sytt plagget man ska köpa. Självklart borde man som konsument fråga i affären om fabrikerna där kläderna tillverkas, men har man ingen kunskap om detta sedan innan, är det inte så stor chans att man tänker så långt när man är ute och shoppar. Därför är det väldigt viktigt att affärerna tar sitt ansvar, men detta kommer inte att ske förrän konsumenterna ställer mer krav. På så sätt står allting still, konsumenterna vet ingenting om vad som sker i fabrikerna i u-länderna, och så länge de inget vet, så väljer företagen att fortsätta ha det som det är, för det är så de gör den största vinsten. I skolan lär vi oss en del om detta, men det kan handla om en enstaka lektion i Samhäll B kursen, och som så mycket annat vi lär oss i skolan är det lätt att man glömmer bort detta direkt efter lektionens slut. Hos vem ansvaret då ligger att sprida kunskapen är svårt att säga. Drömscenariot är att varje människa tar sitt ansvar, ställer krav och gör etiska val av varor, men utan kunskapen kommer detta inte att hända. Vi tror dock att även om man besitter kunskap om detta, så är det lätt att förbise den. U-länderna känns så långt bort för oss, och även om man vet att det händer på riktigt är det nog svårt att ta in. Det är så främmande från vår värld, och att studiebidraget inte räcker är något som troligen oroar alla ungdomar mer än att människor lider på grund av konsumtionen i västvärlden. Det är därför svårt för oss att tänka att det är värt att köpa en vara som är lite dyrare men mycket bättre etiskt sätt, och som i längden kan vara en del till ett bättre liv för miljontals människor.
Framtidsutsikt
Kommer det bli bättre inom textilindustrin? Globaliseringen i världen har bidragit till att jordens tillgångar överanvänds, och att företag överhuvudtaget kan flyttas utomlands för att sedan skicka varorna dit det ska säljas. Dock är det även globaliseringen som har gjort människor medvetna om dagens situation, och det vi kan använda för att göra situationen bättre. Globaliseringen har gjort oss medvetna om att vi måste ta hand om jorden, och mer och mer folk har börjat göra miljömedvetna val, främst när det gäller matvaror. Man kan säga att det är ”inne” att tänka klimatsmart, och samma sak gäller sjuka barn i u-länder och katastrofdrabbade områden. Människor har lärt sig att bry sig om dessa människor och förhoppningsvis kan denna så kallade trend spridas även till textilindustrin, och andra områden där människor arbetar över sin egen förmåga för att vi i väst ska ha det bra och handla billigt. Arbetet är en så pass central del i alla vuxna människors liv och det är oumbärligt för att kunna överleva. Dock så tänker man sällan av någon anledning att en förbättring av arbetsförhållandena och lönerna i fattiga läder skulle bidra så mycket till deras liv. Vi vill hjälpa när människorna ligger inför dödsbädden, men vi borde egentligen tänka förebyggande, så att färre människor behöver hamna i situationen där akut hjälp från andra är livsnödvändig. Om människorna i ett land är välmående, blir landet välmående, inte bara fysiskt utan även psykiskt. Textilindustrin är bara en liten del av alla de områden där väst ”utnyttjar” de fattigare länderna, men det är samtidigt en del där vi kan göra skillnad. Det finns någonting vi kan göra, som företagen kan göra, och som organisationer kan göra för att förbättra textilindustrin. Förbättras det där, så är vi ett steg på vägen till en förbättring i hela världen, för att lyfta länder ur fattigdomen.
För att lönerna ska höjas, inte bara på enstaka fabriker, utan överallt, så krävs ett samarbete mellan alla världens länder. På samma sätt som det inte hjälper om bara ett land börjar källsortera sina sopor, så hjälper det som vi tidigare nämnt inte om ett enda land inför förbud mot alltför låga löner. Gemensamma riktlinjer borde dras av exempelvis FN, i samarbete med organisationer världen över. Om en policy om minimilön och regler för arbetsmiljö och standard är gällande världen över så behöver man inte längre oroa sig för stå upp för sig själv eftersom man då är rädd att förlora jobbet.
Förutom att göra etiska val när man handlar, så är re-make som vårt projekt handlar om otroligt mycket bättre än att köpa nya kläder. Vi har upptäckt att det inte är så svårt att hitta fina kläder på second hand och att även sådant som först verkar oanvändbart är enkelt att sy om så att det blir fint. Man sparar på jordens resurser, och man får dessutom ett plagg som ingen annan har. Även att man återanvänder istället för återvinner är bättre för miljön för att det inte krävs någon energi för att återvinna materialet.
Att man köper handlar på second hand, väljer plagget av ekologisk bomull och köper fairtrade-chokladen är en liten ansträngning för dig, men det ger i längden så mycket för andra människor.
[1] http://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A5llbar_utveckling
[2] http://www.myrorna.se
[3] http://www.myrorna.se
[4] 4 http://www.wwf.se/source.php?id=1120160
[5] http://www.myrorna.se
[6] http://www.myrorna.se
[7] http://www.wwf.se/source.php?id=1120160
[8] http://www.redcross.se/skolsajt/hallbar-utveckling/
[9] http://www.fairtrade.se/obj/docpart/a/a65b838f7e3018b36c01c364ceda59c2.pdf
[10] http://renaklader.se/industrin
[11] http://www.itglwf.org/
[12] http://renaklader.se/industrin
[13] http://www.globalis.se/Statistik/BNP-per-invaanare#bars
[14] http://en.rsf.org/press-freedom-index-2010,1034.html
[15] http://sv.wikipedia.org/wiki/Kina
[16] http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=220450
[17] http://renaklader.se/industrin/ekonomiska-frizoner
[18] http://www.itglwf.org/lang/en/free-trade-zones.html
[19] http://renaklader.se/industrin/fackliga-rattigheter
[20] http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.509639-dodliga-protester-i-bangladesh
[21] http://www.ilo.org/global/lang--en/index.htm
[22] http://renaklader.se/industrin/sexuella-trakasserier